Familjen Ardebys webbdagbok

Söndag 19 februari 2012

Idag är det 4 år sedan vi landade i soliga, klara, kalla Kathmandu! Passade bra att sjukhuset idag hade sin årliga stora Bhoj (fest) så att vi fick fira ordentligt!

Det är bra med årsdagar för då får man liksom stanna upp ett tag. På Missionskursen (MI) fick vi lära oss att man går igenom olika faser under tiden i ett nytt land och vi har tittat tillbaka lite på vår formkurva...

Vi hade en stark smekmånad där i början, en återseendets glädje och förälskelse till landet, nepaleserna, det fantastiska tansenteamet- fick ett otroligt välkomnande! Den varade nog nästan ett halvår, sen var det en tuffare period då barnen dog som flugor på barnavdelning, spindlarna och möglet invaderade hemmet, språkgrodorna stod som spön i backen och flera teambarn lämnade Tansen så Ida och Moa kände sig ensamma och hallucinerade om svenskt bregott. Sedan kom den vackra hösten och med den många nya och nygamla teammedlemmar till Tansen.

2009 - en härlig vår med mycket glädje och vi kände att här är hemma, här vill vi bo, länge! Besöksrekord från Sverige. Otto började jobba med apparater på sjukhuset. Under hösten hårt jobb med att starta upp första Pediatric Nursing Course. Flera arga folkskaror kom till sjukhuset efter att deras anhöriga dött. Tjurkalv som dråsade ner och hängde i ett rep bakom vårt hus.

2010 var året då vi lärde känna byn Pakhandi, sörjde över alla barn som for illa och undrade hur man kunde hjälpa, och etablerade Alphakurserna på sjukhuset. Två batcher PNC genomfördes med svett men stor glädje! Barnen stortrivdes med sina vänner i teamet & började med taekwondo. Otto började jobba mer med IT och datorvirus. Vår familj slog rekord i antalet inlämnade avföringsprov och det var inte i onödan - labpersonalen fick jobba hårt och lämnade svar på amöbor, giardia & maskägg och ryktet om Ardeby's tarmfloror spred sig så att en del helst inte kom hem till oss på middag :) Fantastisk Sverigesommar gav ny energi.

2011 orsakade bihåleinflammation, vattkoppor, scharlakansfeber, halsfluss och amöbor  inom 2 månader en dipp i missionärskurvans. Sedan jobbig tid av avsked från goa vänner under våren. Att stanna under monsunen kändes som ingången i andra fasen här i Tansen, ett lugn i vardagen, få i teamet gjorde att vi fick mer tid för våra nepalesiska vänner, för dem vi är här för att tjäna. Något hände med språket och det gick att börja skämta på nepali för första gången (innan det hade skratten funnits men av andra anledningar...)Jeepcrash genom sjukhusets mur samt jordbävning i september. Ida lämnade TTG för att börja Sofia Distans och Moa blev äldst i TTG-klassen. Stor glädje i november då Unicef meddelade att de vill sponsra Pediatric Nursing Course´s (PNCs) nationalisering i Nepal! ABC trekk med många strapatser.

2012 började med underbar Thailändsk värme & familjumgänge men sen har det allt varit lite kallt här, fortfarande 13 grader inne på kvällen - men sommarvarmt och Himalayautsikt på dagarna. En intensiv vår ligger framför, både socialt med alphakurs followup, didi bahini möten, cooking class, brännskade-undervisning, familjestödsprojekt och så inte minst PNCs nationaliseringsprocess.

Nu är det NU och vi är så glada över att få leva i Tansen tillsammans med det här underbara folket! Att ha sett teamkompisars sorg över att lämna har hjälpt oss att förstå vilket privilegium det är att få vara kvar här. I december tar Tansenäventyret slut (för den här gången) men det är ännu 10 månader kvar dit och jag ska njuta så mycket jag orkar!

Tack för att ni följer med oss i äventyret och tack för alla glada tillrop under de här åren!