Påskdagen gick Pernilla och jag upp kl 0520 för att få vara med på nepalesisk gudstjänst, men det var inget mot frukostfixargruppen till samma gudstjänst, de hade börjat kl 03! Mörkt och kyligt på vägen dit men sommarvarmt när vi gick hem i morgonsolen.
Veckan som gått har vi varit på kurs två dagar med UMN, vår uppdragsgivare. På schemat har varit kulturkunskap med Do´s and don´ts, några hinduiska och buddhistiska helger, språkinlärning, Nepals kristna kyrkas histora och mycket annat. Nepalesiskt te på rasterna, daalbath till lunch och skön gemenskap i vår mångkulturella klass. En intressant övning var att försöka beskriva hur vår hemkultur är, bla fanns direkt-indirekt, förändring-tradition, ungdom-ålder, framtid-nuet, materialism-andlighet, jämlikhet-hierarki med på tavlan och Sverige hamnade starkt till vänster och Nepal till höger på alla punkter, så olika är våra kulturer! På bilden avger Sydkoreas lag sina svar.
Vi har också varit på Patans zoo, ett stenkast från Goshen. Obs inget teleobjektiv! (bildbevis nedan på att det är omöjligt att blanda ihop Pernilla med en elefant.) Nu när mormor Siv är här har P & jag också passat på att ta lite tid på stan, både tillsammans och en och en. Jag valde att strosa kring Patan Durbar square - en fantastisk stadsdel med tempel och 1400-talsbyggnader. En timme med Nepaliböckerna och sista kapitlet i min PG Woodehouse-bok på en takterass. På hemvägen köpte jag gitarren som omnämnts i ett tidigare inlägg - har någon hört talas om märket Kaifei? Tjejerna har också fått varsin cykel, hittade till och med hjälmar åt dem.
Måste passa på att upprepa nu medan känslan är så påtaglig; det är fantastiskt at få vara här!