Fredag 17 juli, Pernilla skriver
Mer än halvtid på vår 2 månaders Sverigevistelse, oj vad tiden går fort! Vi har efter Torpkonferensen haft 2 ljuvliga veckor på västkusten med sol, bad, lek, krabbfiske, sandslottsbygge, kajakpaddling, obruten horisontutsikt, 10-årskalas för Ida, bruddnäbbsklänningssömnad för mormor, glass & umgänge med familj och vänner. Blå himmel, stiltje och skön värme- som balsam för kropp och själ.
Efter kusten följde ett par sköna dagar hos vänner i Floda och ett besök i Fritsla församling, där fantastiska damer stickar kläder och filtar till barnen på sjukhuset i Tansen. Sedan, i helgen, var vi i Aneby på min bror Magnus och hans Alexandras bröllop (med två söta brudnäbbar) - härliga och speciella dagar!
Vi vänjer oss allt mer vid stora, rena, tysta Sverige, på ont och gott. Den jobbigaste upplevelsen hittills var nog då jag skulle storhandla i Strömstad. Hade tänkt bara handla på små affärer men så blev det en stormarknad ändå. Barnen och mamma köpte glass som de satte sig och åt och jag gick med bävan in i butiken. Hade någon kollat in hur jag betedde mig hade de nog trott att jag suttit i fängelse länge eller var från landet för jag tittade mig förundrad omkring och fastnade på så många ställen. Det finns ju så mycket av alla sorter! Bara i brödavdelningen gick jag nog runt tio minuter, ostavdelningen innehöll hundratals?? olika ostar och i mjölkdisken var det så många nya sorter. Till och med grädde finns numera flera sorter, men där var iallafall valet givet, 40%-ig ska det vara.
När det bara var havregryn och salami kvar tänkte jag att nu är jag klar snart men på havregrynshyllan fanns vanliga, ångkokta, fiberberikade, snabb, ekologiska, trodde inte det var sant. Till och med av salami fanns det minst 10 olika sorter och det blev droppen. Då jag stod där och stirrade på salamipaketen och längtade till vår lilla affär i Tansen(där är det så att antingen finns det korv eller så finns det inte) så ringde Ida på mobilen och undrade var jag var och om jag behövde hjälp. "Ja, jag behöver hjälp" sa jag med hög röst och gick sen, utan salami, rakt till kassan utan att titta åt sidorna med flera kunder tittande på mig, undrade nog vad jag hade för sorts problem.
Överflödsproblem är vad jag har!
Vilket materiellt överflöd vi lever i, det är ofattbart. Och vad många val man står inför, vilket utbud man möts av hela tiden i det här landet! Den energi som valen och konsumtionen tar skulle kunna läggas på viktigare ting och en del av maten borde skeppas till Syd...
