Söndagen 29 november, Pernilla skriver
I fredags blev det äntligen av att gå till den lågkast-by som vi planerat i flera månader. Två timmars vandring i vackert landskap på slippriga stigar och sedan nådde vi (Therese, Jack, Bikram & jag) den lilla byn Pakhandi, där lerhusen stod tätt då det var stup på båda sidorna om platån den stod på. Barnen kom glatt springande, de äldre bärandes på sina småsyskon, hälsade namaste och undrade om vi kom från Amerika. "Nej vi kommer från Tansen" sa vi och de fnissade.
Vi gick först hem till en kvinna och åt medhavd matsäck, pratade och bad tillsammans medan hennes sonhustru handskurade gårdsplanen med lera och buffeldynga. Sedan samlade vi alla barn; sjöng, pratade med dem och delade ut ballonger. Flera skuttade sedan med oss och ropade kom snart tillbaka. I byn finns ca 80 hushåll och de flesta är fattiga. Alla i byn är lågkast och även om synen på kastsystemet förändras, ses de ofta ner på av högre kaster. Flera hushåll hade en get och en bit land att odla på. De som hade lite bättre ställt hade en buffel också. De odlar bl a ris, potatis, majs, senapsfrö (till olja), grönsaker, och så finns fruktträd med banan, mango och papaya runt omkring. Fascinerande hur de mitt i enkelheten är mer eller mindre självförsörjande, de som har råd att ha djur behöver inte gå intill bazaren så ofta, det mesta de behöver finns på gården eller hos grannen. På hemvägen slogs jag av hur lite av det vi tror vi behöver, vi egentligen behöver.
Sedan har vi firat advent! I fredags kväll var våra goa nyfunna vänner Jakob och Therese här på saffransbak och sen åt vi trattkantarell-crepes, hallonmousse (Ekströms) & lussekatter i stearinljussken med änglaspel- (tack Råsbergs) musik. I lördags blev det dubbla adventsgudstjänster; nepalikyrkan kl 10 och English service kl 16 med efterföljande middag & go’ teamgemenskap. Tjejerna älskar lördags-em på guesthouset, sticker ut och leker med sina kompisar direkt efter maten och är sedan svåra att få med sig hem i mörkret…
Jag har under dessa 2 veckor, förutom att jobba med mina kursförberedelser, även gått en intensivvårdskurs ledd av en sjuksköterska från Australien och lärt mig att vårda en patient i respirator. Otroligt bra kurs och nu är jag mer redo att vaka över ormbitna patienter i intensivvårdsrummet (kanske inte kan tillgodoräkna mig det som en svensk IVA-VUB men ändå...)
Imorgon startar min egen kurs igen, kommande vecka är det neonatal omvårdnad och återupplivning av nyfödda som gäller!
Mer buffelmjölk, papayaträd, tuppar & pratstunder åt folket!