Onsdagen den 30 september, Otto skriver
Nu är vi några dagar i Pokhara - vår favorit-tillflykt för avkoppling. Pernilla har visserligen datorn med sig och jobbar några timmar om dagen, men för oss övriga är det bara nöjen. Börjar med gårdagens mini-trekk till Sarangkot: Kl 06 konstaterade vi klart väder!
På bilderna Macchapucchre (betyder fisk-stjärt, vilket man förstår om man ser toppen i en annan vinkel) 6993 m, och Annapurna II (7939 m) med en suddig glada i förgrunden. Vi har inte tröttnat det minsta på att se dessa snöklädda toppar - här i Pokhara kommer man så mycket närmare (ca 3 mil fågelvägen) än i Tansen. Vi skyndade oss ut för att ta en taxi så långt bilvägen gick.
Vid halvåtta-tiden var det fortfarande nästan helt klart.
Efter en timmes vandring med många foto- och ett dricka-stopp var det dags för efterlängtad frukost - tibetanska bröd, bananlassi och omelett. Pernilla upptäckte att det rann blod på foten vilket diagnostiserades som igel-bett. Igeln hade redan tackat och krupit ur bild, och både den och Pernilla var nog glada att slippa se varandra i ögonen.
Väl på toppen var snötopparna gömda bakom moln, men Pokhara och Fewa-sjön nere i dalen syntes i alla fall fint. Sedan var det dags att ta sig de 700 höjdmetrarna hem igen, helt till fots denna gång, närmare tre timmar i 30-gradig värme och gassande sol! Faktum är att sista kilometern, när John somnat på axeln och vi andra var ganska möra, blev det taxi ändå.
Vad gör vi mer här i Pokhara, då? Högst på barnens önskelista står BADA! Det finns ett hotell med pool och dit har vi gått tre dagar hittills. Underbart att bara simma hoppa och leka! Ida & Moa har varit mer under vattnet än över och simmar bättre o bättre. En dag åkte vi tillsammans med kollegan och vännen Ragnhild (fd flitigaste bloggkommentatorn) lokalbussen till centrum och köpte tyger, kläder, strykjärn och andra förnödenheter som är svårt att hitta i Tansen. Det är Dasai nu - Nepals största hinduiska högtid, man kan ana en ovanligt stor röd tika i pannan i förgrunden på bussfotot. Det är många stackars getter som får en lång och obekväm sista resa bunden på ett busstak eller lastbilsflak från landsbygden in till städerna innan de får sätta livet till för gudinnan Durga (eg de nio Durgorna). Tur att man i alla fall äter köttet sedan. Gungar gor de ocksa! Nepaleserna alltsa, inte durgorna eller getterna.
På kvällarna hittar man oss på någon av de många restaurangerna här på "Lakeside", äter jättegod mat för runt 100 kr för hela familjen. Och så strosar vi längs huvudgatan här i Lakeside, läser och ser på film på hotellet - och idag blev det kajakpaddling på sjön för undertecknad. Imorgon ska vi hyra cykel at Ida. På fredag vänder vi åter till Tansen!
