Familjen Ardebys webbdagbok

Chutter-mutter till lunch- vilket underbart ord :) Torra nudlar, lök, morötter, gurka, citron, vinäger, tomater, chilli, rispuffar- supergott.

Torsdag 26 april 2012, Pernilla skriver

De kom!
Kvällen innan Pediatric Nursing Course starten den 15 april mötte jag de två sjuksköterskorna Sunita och Basanti från Kanti barnsjukhus vid bussen i mörkret utanför sjukhuset och det kändes som ett litet under. Avdelningen som Basanti arbetar på hade tillfälligt stängts och det vara anledningen att de, som båda är i ledarpositioner, kunde komma till Tansen för fem veckor.

Och de är inga vanliga deltagare. Med sin långa erfarenhet av barnsjukvård i Nepal, underbar humor, ärlighet och ödmjukhet tillför de så otroligt mycket! Det är en så skön blandning i klassen med dessa två drygt 50-åriga kvinnor, två tjejer från Surkhet 24 & 28 år, en 43 årig man från Pokhara och så två ca 30-åriga sköterskor från Tansen.


Den här veckan har handlat om "Emotional support to the hospitalized child"; hur man bemöter barn och föräldrar, reaktioner när ett barn dör, kommunikation, avledning och lek med rollspel, gruppdiskussioner osv. Den veckan har aldrig varit så bra som med det här sköna gänget som berättat otaliga egenupplevda incidenter; dråpliga samtal, kommunikationsproblem med doktorer och sorgliga erfarenheter av barn som dött mm
Många skratt men också tårar.
  
Det starkaste rollspelet var då de gjorde "bra och dåligt bemötande" av en mamma som var så arg på personalen då hon inte tyckte de gav hennes son, som kräktes, en bra vård (ett riktigt fall). I det dåliga bemötandet blev personalen arga tillbaka och sa att de hade viktigare saker att göra. I det andra scenariot kommer sköterskorna och ger modern råd och talar om för henne att hon inte ska vara orolig, att hennes son är väl omhändertagen. I det tredje scenariot kommer sjuksköterskan och sätter sig på sängkanten och bara frågar  mamman hur hon mår och varför hon är så orolig för sonen. Först då berättar mamman gråtande att hon är så rädd att sonen ska dö för ett år tidigare låg hon på barnavdelningen med en äldre son som kräktes och han dog.
"What's behind" en args mamma reaktion, ett barn som är rädd eller tom en väns beteende- den frågan är så viktig att ställa sig, både i sjukvården och i privatlivet. Kommunikation mellan människor- något av det  det svåraste men viktigaste i livet.

Vi har haft en presentationsrunda då deltagarna berättar om sig själva och sin familj och fyra av dem hade 6 syskon eller fler. Men det vara bara en av dem som hade alla sina syskon i livet och då hon berättade det applåderade de andra spontant! En av dem hade förlorat fyra av åtta syskon under barndomen. Det känns som om det är vanligare att kvinnor från landsbygden har förlorat ett barn än att alla hennes födda lever och applåden visade att det antagligen stämmer.

Igår åkte jag bucken till Kathmandu och vis av erfarenheten har jag inte försökt ordna möten långt i förväg den här gången utan idag först blev det klart att vi kan möta direktören på National Health Training Centre imorgon bitti. Sedan anländer Otto och barnen till Kathmandu imorgonkväll och UMN retreaten startar i Dhulikel. 

Avslutar med en bild på en underbar liten 5-åring som vi har i vår familj! Den 21 april mysigt våffel & tårtkalas för John ihop med Josefin Fållsten & Ragnhild Nyström!