Torsdagen 20 december, Pernilla skriver
Har mött så många människor (de flesta missionärer) de här dagarna som frågar om vart vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Och då vi berättar att vi är på väg hem från Nepal efter nästan 5 år, säger de ofta "Oh, so you are in transition..." och får något medkännande i blicken, ungefär som man får när man pratar med en höggravid kvinna strax innan beräknad förlossning...
Att vara "in transition" kan vara...
- Att ena stunden sakna allt som har med Nepal att göra, t o m strömavbrotten, harklingarna och de dammiga vägarna och i nästa stund kunna uppskatta att slippa det...
- Att i ena stunden oroa sig över att komma till Sverige, iphone-landet där människorna smsar istället för prata med varandra och det är så kallt att man knappt kan gå ut och i nästa stund se fram emot att åka skidor, baka pepparkakor och krama familj & vänner...
- Att ena stunden vara irriterad på att thailändare vare sig förstår engelska eller nepali och att de häller citrongräs i varje maträtt, nästa stund vara tacksam över detta underbart tempererade och fräscha land med milkshakes och bananpannkakor i varje gathörn
- Att börja gråta då piloten i högtalarna på planet som landat i Delhi säger "...and those of you who are indian, welcome home"
- Att ena stunden känna sig som en invandrare till Sverige, i nästa stund känna som att vi kommer hem
Att vara i transition är att åka berg och dalbanba i känslorna.
Vi är defintivt "in transition"....
Efter att ha blivit debriefade här i Chiang Mai, badat mera, mött goda vänner och hållt en tigerunge i knät på Chiang Mai night safari, ska vi i em fira födelsedag med glass på Swensens. Kl 20.50 lyfter planet mot vårt pass-land, Sverige!