Torsdagen 30 maj var dagen med stort D och vi var rejält pirriga i magen både jag, Sr Moona och Sr Bishnu. Hade ju alltid haft flera sköterskor från Tansen, som vi kände och hört rykten om att sjuksköterskor från de statliga sjukhusen kunde vara svåra.
Men det blev en jättefin start på Pediatric Nursing Care Training, som NHTC döpt om kursen till. Så goa sjuksköterskor som är både motiverade och intresserade. Undervisningen handlade dessa fem första dagar om b la:holistic nursing care, emotional support, how to approach a child, pain management, distraction, the rights of a child. Mycket av det vi pratade om var nytt för deltagarna och de berättade om hur deras rutiner för nålsättning och såromläggning var: att en håller fast barnet och en utför sticket/ omläggningen, och föräldrarna får aldrig vara med. De har inga leksaker, dockor eller ens klistermärken på sina sjukhus och lektionen i hur man avleder barn, med rollspel och lek, blev en härlig stund med nya insikter. Vi har pratat mycket om hur man skulle kunna jobba annorlunda och ett av problemen är att de är så få- på ett av sjukhusen ibland bara en sjuksköterska på 50 barn! Men jag är så glad över att de vill förändra och att de ändå är så öppna för de här nya, konstiga ideerna. 5-6 av dem har lång erfarenhet i barnsjukvård och skulle kunna bli duktiga PNC trainers. De är alla övertygade om en PNC är väl behövlig i Nepal och skulle alla vilja ha sitt sjukhus som trainingsite. Vi får se vad NHTC säger...
I tisdags kväll hade vi en festmiddag med både PNC deltagarna och ett gäng från barnavdelningen. En underbar kväll med lekar, nepalesisk dans, sång och skratt. Och till slut en sorglig stund av avsked. Svårt att lämna den här goa gruppen, hade så gärna velat följa dem på PNC resan, men vet att Moona och Bishnu kommer att göra det jättebra, det är dags att adoptera bort min PNC bebis.... Något som är fantastiskt är att Dr Sunil John, barnläkaren som hade visionen för kursen men åkte åter till USA för 2 år sedan, kom till Tansen 3 juni och han kommer att hjälpa till med undervisningen en hel del!
Trots att monsunregnen börjat så fick vi en smidig buckresa, var i Kathmandu redan kl 14.15 igår och jag hann både plocka upp PNC böcker som printats, köpa handdockor till PNC deltagarna och möta NHTC direktören Mr Mahendra igen. Han var väldigt nöjd med att vi nu startat pilotkursen och sa att han kommer att besöka Tansen själv om en dryg vecka.
Sitter nu på tåget mot Karlstad och njuter av det svenska sommarlandskapet- och nyper mig lite i armen - det som hänt i Tansen känns overkligt och nästan för bra för att vara sant....Men vet ju att det bara är början, än kan mycket hända så fortsätt att be för PNC utvecklingen. Kommer att ha varit på resande fot i 42 timmar då vi kommer fram t Karlstad, så är rättså trött men alldeles lycklig.
Gud är god och PNC- äventyren fortsätter!
