Söndagen 17 mars, Pernilla skriver
Tro det eller ej, men PNC (Pediatric nursing course) -äventyren fortsätter faktiskt. Det är en känsla av "never ending story" över dem, tycker ni inte det?
Jag hade ett välbehövligt PNC-uppehåll från att vi lämnat Nepal tills vi flyttade in i gula huset i Alster, men sedan början av januari har jag mailat med Nepal ang PNC nästan dagligen.
PNC processen gick ju så bra under hösten och någon kanske minns att jag åkte till Kathmandu för att vara med på det slutliga godkännande mötet, 22 november. Det smått osannolika som hände då var att generaldirektören hade blivit misshandlad på sitt kontor så att det blev strejk och alla kontor stängde. Den 22 nov gick så NHTC-direktören, Mr Deo, i pension och i och med det halkade framstegen för PNC tillbaka rejält. Dr Ramu tog över ansvaret för PNC processen och då jag mötte honom dagen innan vi lämnade Nepal, 9 december, gav han sitt ord på att fullfölja processen att få ett godkännande för PNC nationellt. Efter nyår, kom ett mail from Dr Ramu, han har fått en annan tjänst och lämnat NHTC (National Health Training Center)! Då tänkte jag, för första gången sedan hösten -10 då PNC processen började, att här måste nog dörren för Pediatric Nursing Course i Nepal stängas och många tårar rann.
Den enda kontaktperson som fanns kvar på NHTC, mailade i mitten av januari och berättade att den nya NHTC direktören, Mr Mahendra Shresta tillträtt. Den enda person kvar som har full insikt i PNC processen, i Kathmandu, fantastiska dr Olak Jirel, UMN, lyckades få ett möte med Mr Mahendra, som såklart inte visste mycket om PNC, eftersom den avgående direktören inte rapporterar om pågående ärenden!! Han ville ha mer information och dr Olak rådde mig att maila Mr M direkt, men hade inte stor förhoppning att han skulle svara eller intressera sig för PNC. Jag mailade vad som skett from 2010 PNC, och så bad jag till Gud... Och inom ett dygn fick jag ett svar från Mahendra, han tackade för att jag arbetade för detta och att hans önskan är att köra pilotkurs och godkänna PNC, tror att det skulle leda till en reduktion i hur många barn som dör och en högre kvalitet i omvårdnaden. Kändes som ett litet under att få det svaret faktiskt- ett stort steg framåt att denna nya direktör är både positiv och verkar drivande!
Problemet som är kvar är dock att DGn (generaldirektören) inte är fullt övertygad ännu, och han måste skriva under för att det ska kunna bli pilotkurs. Samt vi har inte fått 100% klart från UNICEF att de betalar PNC pilotkurs. Hade hoppats på att kunna åka till Nepal och undervisa i pilotkursen redan i mars men nu hoppas jag på maj. Men, í Nepal kan allt hända har jag lärt mig, så det kan bli runt jul också...:)
Livet är spännande och jag är så tacksam till EFK och Herren att, förutom hjärtat, få fortsätta ha ett ben i Nepal :)