Onsdagen 19 februari 2014
Idag är det 6 år sedan vi som familj landade i Kathmandu! Och idag flög jag återigen in över Kathmandudalen med strålande utsikt över Annapurnakedjan, men från Nepalgunj denna gång. Under flygningen delade flygvärdinnorna opsykologiskt nog ut dagstidningar med helt uppslag om flygkraschen här i måndags då 18 personer miste livet... :(
Igår hade vi "mid course assessment" och det var fantastiskt att höra hur deltagarna- som kom till kursen med rättså negativ inställning"- sa att undervisningen om emotional support, pain management och barns rättigheter är helt ny för dem och att gillar det mycket! Det handlar ju om något så stort att deras syn på barn behöver förändras- en djup process. Men jag tror att flera av dem- speciellt de som har egna barn- har börjat se på ett nytt sätt på hur man kan bemöta sjuka barn och deras föräldrar...
På kvällen resturangbesök med indisk mat, skratt, dans och ett känslomässigt farväl. Förunderligt att man efter en vecka kan känna att man fått nya vänner för livet! Ser fram emot att fortsätta följa det här goa gänget i deras resa i barnsjukvården!
Sedan skulle fem av deltagarna följa mig hem i den ljumna Nepalgunjnatten men vi tog fel genvägar och hamnade i en mörk återvändsgränd med heliga kor och sopor. Minnesvärd kväll :)
Nu återstår utmaningen att innan hemfärd få till ett möte med Unicef och NHTC för att gå vidare i arbetet med PNC-materialet. En besvikelse under Nepalgunjveckan var att upptäcka att min 300 sidors PNC textbook blivit ändrad i flera kapitel så att en del av innehållet ändrats och där finns nu många stavfel...Hoppas på att få lov att ta med materialet hem för proofreading.