21 maj 2022, Pernilla skriver
För lite drygt 10 år sedan, i mars 2012, så hade vi en underbar våffelkväll i vår vän dr Ansies trädgård. En sådan kväll som fastnar i minnet. våffelbloggen. Vi pratade ibland med Amanda och Lars-Even om att vi hoppades på att ses här i Tansen igen... Och 10 år senare (med många kortare Nepalvistelser med sjukhusjobb för dem) är vi nu grannar i Gairagau! Häromdagen bjöd de på norskt nationaldagsfirande med färska frallor, brunost och en massa go chokladglass.
Även Therese och Jakob mötte vi för första gången i Tansen, hösten 2009. Jakov var läkarstudent och Therese hjälpte bla Ida och Moa med svenskan. V hade många goa stunder ihop, tex lussebak i vårt kök. De kände också, redan från den tiden: "hit vill vi tillbaka", och 13 år senare är vi här tillsammans igen, som familjer. Förunderligt.
Jag trivs så gott med att leva i storfamilj med svenskgänget! Det är allt lite bullerbykänsla här i Gairagau. Barna springer ut och in i husen som de vill, det är syskonkänsla mellan dem nu, på ont och gott. Lek & glädje, bus & kiv. De har också fått goda vänner i en nepalesisk fembarnsfamilj som bor 5 minuter från oss. De leker kick the can, hide and seek, spelar badminton, plockar morötter, sitter och pratar i trädgården.
Förra helgen hade vi övernattning här hos oss. Filmmys, tiiidigt uppvaknande, pannkaks & nutellafrukost och sedan spa i trädgården. Vilsamt och skönt att ligga med gurkor på ögonen en liten stund. :)
Det är så fint rent praktiskt att bo nära också; att låna ägg, äta lunch hos varann om bahinin är sjuk, kika förbi för att berätta något som hänt, vandra till skolan/compound med barn i olika konstellationer.
På tisdagseftermiddagar kommer TTG-barngänget med hem till oss för lunch och lek och på torsdagar går de med Amanda och har syslöjd. I veckan bakade vi swedish roti & kladdmuffins tillsammans, Santi, jag och barngänget, och sedan lärde vi Santi sjunga "sommarlov" och dansade i köket. En helt underbar eftermiddag!
