10 december 2013, Pernilla skriver
OJ, blev visst blogguppehållrekord...men så befinner vi oss ju i Sverige nu och det finns inte lika mycket spännande att skriva om här :)
Nu är det ett år sedan vi lämnade vårt Tansen; vännerna, vårt kära gula hus, sjukhuset, snötopparna. Har under den senaste veckan mailat med flera av vännerna som är kvar, skypat med vår didi och Sister Moona, tittat på kort och en ny "saknar Tansen- våg" har kommit. Jag visste hela tiden att åren i Nepal var en väldigt speciell tid men det är nog först nu sedan vi kom hem som jag förstår hur speciell. Kärleken till Nepal, folket, sjukhuset är så stark och det är fortfarande en sorgeprocess att ha lämnat den platsen. Är glad över att ha hittat ett ord på det jag känner:
Saudade
Saudade: It describes a deep emotional state of nostalgic longing for an absent something or someone that one loves. Saudade was once described as "the love that remains" after someone is gone. Saudade is the recollection of feelings, experiences, places or events that once brought excitement, pleasure, well-being, which now triggers the senses and makes one live again. It brings sad and happy feelings all together, sadness for missing and happiness for having experienced the feeling.
När det gäller Pediatric Nursing Course så hade jag hoppats på att kunna åka och undervisa i slutet av november. Den goda nyheten är att Unicef och NHTC (Nepal health training center) nu identifierat en ny training site för PNC- Bheri zonal hospital i Nepalgunj på Terai, Två av studenterna från PNC i maj kommer därifrån och nästa kurs kommer att bli där. Men pga av valet den 19 nov och svårigheter att kommunicera med Unicef, blev det ingen kurs i nov-dec, som vi hade hoppats. Jag fortsätter maila med NHTC och Unicef och hoppas och ber att det blir kursstart i Januari och att jag kan åka då- men med erfarenhet av hur mycket kursen skjutits upp tidigare finns risk för februari, mars, midsommar...? Ke garne?
Det är härligt att få vara i Sverige den första advent på 5 år; baka lussekatter, papparkakor, ställa upp julkrubban, sjunga de underbara psalmerna, och vänta....på Honom som gett oss nytt liv!
Och den första snön gav John stor glädje!! Glad lucivecka till er som otroligt nog fortfarande kollar in här ibland! :)