23 juli, Pernilla skriver
Spegelblank sjö, blå himmel med små molntussar.
Allt badar i ett gyllene sken, solen värmer, det är alldeles tyst och stilla och fridfullt. Juni sitter framför mig i kajaken med sina små händer innanför mina på paddeln, hjälper till att paddla samtidigt som hon ropar "-heja mamma, heja Juni".
Och så vänder hon sig bakåt och tittar mig i ögonen, lyfter ögonbrynen lite och ler. "-Mamma ååå Juni ååå pappa".
Bredvid oss paddlar min make och vän, Junis pappa. Spegelbilden i vattnet gör att det ser ut som två paddlande Ottoar.
"Pappa upponer" säger Juni.
Vi slutar paddla ett tag och glider fram. Det enda som hörs är droppandet från paddeln. Juni lutar sig bakåt mot min flytväst och blundar.
Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet. Tänk att vi får vara med om det här, att vi får vara med om Juni.
"Nu är det nu"!
Juni, Otto och jag har varit ensamma på Bröstorpsnäset under 5 dagar då Ida, Moa och John har varit på MBT, missionärsbarnslägret. Vi har badat, lekt vattenlekar, kokat kaffe i lekstugan, plockat hallon, kört lilla bilen nedför backen om och om igen, sjungit, dansat, åkt båt, paddlat, gosat, skrattat. Kurragömma är nog favoritoleken just nu, att gömma sig eller räkna ihop med en av oss. Skrattat så hon kvillrat då hon blivit hittad :)
Helt underbara dagar som jag kommer att minnas länge!
