Familjen Ardebys webbdagbok

 

21 augusti 2021, Pernilla skriver

 

Transition.

Ordet som innebär så mycket. Jag skulle vilja likna det med att vara höggravid, 2 veckor innan förlossning. Då man vet att ens karta kommer att förändras på ett omvälvande sätt men inte kan förstå hur det kommer att bli. En plats där man är vidöppen för känslor och intryck, lite överkänslig och gråtmild.

 

Nu är vi där igen. På väg att byta världar. Om precis en månad landar vi i Kathmandu.

Vi har ju gjort det några gånger nu, borde veta hur man gör det bäst...men så känns det inte alls tyvärr.

Det är så mycket som ska hända de här sista veckorna innan avfärd och så eländigt att det är så mycket praktiskt som måste ske, när allt jag egentligen vill är att hänga med familj och vänner. 

 

Just nu är det upp och ner i nästan varje rum. Förutom vårt glasverandarum. För någonstans måste man kunna gå ibland och bara få andas. Det har också blivit Johns skolrum då hans rum är det som konnektar till vinden.

 

Flera olika to-do listor, 5 olika kategorier att sortera saker till; Nepal, lillstugan i Nora, bortskänkes, stanna i Karlstad, till kyrkvinden.

Vindssortera och märka kartonger, frosta av frys, putsa fönster, skrubba kakelfogarna med tandborste, pappersjobb till UMN, avsluta jobbgrejor, elektriker och snickare ska fixa småsaker med huset, hjälpa John med skolan, leka med Juni. Möta och ta farväl av familj & vänner.

Praktiskt blandat med känslomässigt i en enda röra. Tårar och skratt.

 

Och mitt i kaoset & röran finns en stark känsla av att vi är på väg till precis rätt plats, i precis rätt tid. 

We are in Transition.