LOP står för Language and Orientation Program och är introduktion för nya medarbetare som för UMNs del brukar vara 5-6 månader. Då ska man lära sig så mycket språk och kultur man orkar och hinner innan själva arbetet tar vid. Vi har ju haft det en gång redan, men en del har hänt under de 13 åren sedan dess och språk kan man inte få för mycket av.
Veckan som gått har vi haft undervisning kl 9-13 måndag till fredag – ganska intensivt och med ett kurskompendium på 200 sidor. 14 deltagare, och en trappa upp hade våra mindre barn skola och lek under överinseende av två nepalesiska kvinnor. John satt kvar på Goshen och pluggade.
En av mina favoritpresentationer under veckan var en nepalesisk advokat som gick igenom politiska händelser med fokus på tiden från 1950 när landet öppnades för omvärlden efter drygt 100 år av isolering. Det är fascinerande men smärtsamt att följa hur landet på många sätt sedan dess försökt hitta ett fungerande styre. Nepal är otroligt mångkulturellt "sedan begynnelsen" med 125 folkgrupper och lika många språk, även om alla förstår nepali. Senaste 15-årsperioden har man bl a lyckats avsluta ett inbördeskrig (2006), hålla demokratiska val, avskaffa monarkin (2008) och efter mycket kamp enas om en ny konstitution i det nya statsskicket federal republik (2015). Landet har delats in i sju provinser från öst till väst. Det har inte varit okomplicerat med tanke på alla folkgrupper, men politiska oroligheter som vi var vana vid tidigare har nästan helt upphört nu!
Så spännande det måste vara att få både nytt och gammalt på kursen. Skönt att känna igen saker kan jag tänka mig, och intressant att få lära sig nytt om landet och utvecklingen de senaste 13 år.
Innebär det att ni är i Kathmandu i ett halvår ungefär innan ni går vidare till Tamsen? Och John, pluggar han inom ramen för en svensk skola eller går han i en lokal skola där?