Det har varit kaos i varje hörn av vårt huset under senaste veckan. För några dagar sedan kändes det osannolikt att vi skulle hinna ur huset till den första september.
Men så som genom ett under så kom dom, in i vårt hus, in i vår röra. Familjen & vännerna. Ett gäng om dagen. De har hjälpt oss packa porslin, bära möbler, skura golv, putsa fönster och inte minst hejat på oss. Och hopplöshet byttes mot hopp.
Det är allt lite osvenskt att behöva så mycket hjälp som vi har gjort de sista dagarna (blev försenade i packningsplaneringen pga feber, förkylning, tandläkarfix mm förra veckan). Mer nepalesiskt...
Men det är så vackert. Det hårda slitet och sömnbristen från den här veckan är inte det som kommer stanna i minnet, men det kommer värmen och kärleken från vännerna att göra. Tack!!
Och vi klarade det! Kl 10 imorse lämnade vi över nyckeln till nya hyresgästerna.Sedan en fikastund med goaste arbetskompisarna (oj vad jag kommer sakna dom!) och vaccination, (meningokocker & Japansk encephalit) innan vi styrde kosan mot Bröstorpsnäset och mammas lillstuga vid Norasjön där vi nu ska bo tills vi flyger den 19 september.
Hej då gula huset! Hej då Karlstad!
Spännande att få följa er på er resa! En extra vink till modiga Juni! / Gamla fröken Anna