Familjen Ardebys webbdagbok

Jag hoppas att vi snart kan skriva bloggar om något annat än kyla och pcr-test. Men det är verkligheten här just nu so here we go.

Igår regnade det och blåste hela dagen, och imorse var det köldrekord, 5 grader ute och 11 grader inomhus. Det kanske inte låter så kallt jämfört med vintriga Sverige, men att inte kunna gå IN och värma sig är grejen som gör skillnaden. Kalla fingrar och kalla tår, rykande andedräkt på morgnarna. Det gäller att inte sitta still för länge- dammsugning, dans i köket, jogging och höga hopp är några vanliga aktiviteter i gula huset just nu.

Men vi har ändå haft några goa värmande stunder under veckan. Vår kära vän, Raj didi, Juni och jag bakade bröd och åt kvällsmat tillsammans. Broccolipaj, nybakat bananabread och kortspel med goa grannar. Att laga mat/ baka på gasolspisen, tända den lilla elvärmaren och massa stearinljus en stund ger skön värme. I fredags kväll kom ett gäng teamkompisar upp i vårt vindsrum på lekar och popcorn. Vänner är allt bästa värmekällan- för både kropp, själ och hjärta :)

 

Imorse låg Juni och jag kvar under våra duntäcken länge och funderade på hur de som bor i plåtskjulen i utkanten av bazaren har det nu...Eller de som bor i norra Nepal där det är snö. De som inte har varma täcken, som inte har en liten elvärmare och ylleunderställ. Där den iskalla vinden och regnet kommer in genom de otäta väggarna. De som gör upp eld på skräp vid vägkanten och värmer händerna över en liten stund.

Vi får verkligen uppleva hur stor påverkan vädret har på vardagslivet just nu. Och hur otroligt orättvist det är i vår värld. Juni föreslog att alla skulle skicka ett duntäcke i ett paket från Sverige, så skulle vi dela ut täcken och stearinljus till de som fryser...

 

Det är många som är sjuka runtomkring oss, känns som hälften ungefär. Många har snuva, halsont, hosta bara, men en del även hög feber, som rejäl influensa. I början av veckan testade 70 av sjukhuspersonalen positivt vilket blev kännbart på avdelningarna. Så sedan 3 dagar är de nya reglerna på sjukhuset att bara vara hemma 5 dagar vid bekräftad covid och att det är ok att jobba med svaga symtom. Detta beslut kom, förutom pga den ansträngda personalsituationen, då man ser så få som blir allvarligt sjuka. Vi är tacksamma över att fortfarande vara friska, så att vi kan handla åt och pyssla om våra sjuka teamkompisar.

Flera av vännerna har berättat om den stora rädslan vid den första covidvågen, att man inte vågade gå nära de som var positiva på länge. Nu är inställningen mycket mer avslappnad men det finns ändå en viss oro kvar och framförallt vill man helst inte veta om det är covid eller vanlig förkylning man har. Stoppa huvudet i sanden...Man hör ofta: "jag är bara snuvig och har lite ont i halsen, det beror på väderomställningen". En vän i Kathmandu skrev häromdagen: "In every house people are sick, cold and fever. But noone taking test, just rest and taking cetamol" Vilket betyder ett enormt mörkertal i covidstatistiken. Så här i Nepal är vi extra tacksamma över att omikron ger mestadels milda symtom!