En ingenjörs återkomst

publicerat i Allmänt;
9 februari 2013, Otto skriver
 
Har nu arbetat fyra veckor på Medicinsk teknik Värmland, placeringsort Karlstad. Nästan det jobb jag lämnade för fem år sedan, fast mycket har förstås ändrats, och rollen är delvis ny - "Same same but different". Väldigt roligt att vara tillbaka!
 
Fick chansen att berätta och visa bilder för mina kolleger för ett par veckor sedan. Kom förstås in på skillnader mellan Nepal och Sverige, och mellan Tansen Mission Hospital och CSK. Det är så rymligt här i Sverige. Och så finns något som heter sekretess. Man kan inte få veta sina resultat från avföringsprovet bara genom att fråga runt lite bland annan personal.  
 
Landstinget i Värmland och Tansensjukhuset har liknande siffror för befolkning i sina primära upptagningsområden (300 000 Värmlänningar, 300 000 Palpa-bor), men av dem kommer föga förvånande fler till sjukhus i Sverige. På ett år kommer knappt 100 000 till Tansensjukhuset - varav klara merparten "utifrån" - 1-2 dagsresor bort, även från norra Indien. LiVs olika vårdinrättningar har ca en miljon patientbesök - nästan bara värmlänningar - per år.
Antalet vårdbesök per anställd verkar inte skilja sig så mycket, det blev drygt 200 i Värmland och drygt 250 i Tansen om jag räknade rätt. Större skillnad om man försöker räkna ut hur många operationer som utförs per år per anställd, ca 4 i Värmland och 20 i Tansen. Det är roligare att vara kirurg i Tansen - mindre pappersarbete, mer skära.
 
Fast efteråt kom jag på en ännu större skillnad: Parkeringen. På CSK finns, efter halvering av antalet pga byggen, ca 300 platser för personal. Tansensjukhuset har, när deras egna fyra fordon finns hemma, plats för 2 bilar till. Det blir 0,6 platser per 100 anställda. Besökandeparkering existerar inte men man kan bli avsläppt vid ambulansintaget och det går alltid att parkera en eller ett par bilar i korsningen utanför sjukhuset. Motorcyklar får plats rätt många, så det är inga problem. 
 
En intressant länk för er som har några minuter över att utforska svenske Hans Roslings Gapminder: Toaletttillgång (bl a) i Nepal. Bocka i Nepal i listan till höger, dra tillbaka tidsreglaget till 1990 och klicka play! Då kan man se att det fortfarande bara är knappt en tredjedel av nepaleserna som använder någon form av toalett/dass/grävd grop. Resten går i naturen eller vid vägkanten. Vattenledningar och kranar, oftast slangar ledda från någon bäck eller källa finns det däremot gott om (den andra axeln).
 
Som på bilden nedan ser vi inte så ofta i Sverige. Men till och med när jag ser en sådanhär bild så saknar jag Nepal!