Som för kanske alla svenska barnfamiljer utomlands är mjölk-frågan av stor betydelse för oss. Första månaderna här i Tansen fick vi hemleverans av ett litet familjeföretag som till vår glädje kunde erbjuda komjölk - vilket vi som konservativa konsumenter föredrar framför marknadsdominanten buffelmjölk som har en lätt smak av... buffel. Vi var nöjda med allt utom att lillebror i familjeföretaget hade vanan att tassande i strumplästen smyga ända in i köket och halvt skrämma livet ur oss. Ett "Dokamaa roknos" ("Var snäll och stanna vid dörren") löste dock det problemet.
Emellertid blev det oftare och oftare buffelmjölk även från bröderna tills de erkände att de inte längre hade någon kossa i leverantörsleden. När så en kvinna vi lärt känna sade att hennes pappa hade en buffel och sålde mjölk bestämde vi oss för att byta. Lite billigare och väldigt lokalproducerat - vi kan kring mjölkningsdags höra henne råma från vårt hus.
Den lille mannen fick ett kärl av oss och kom sedan troget med den överenskomna litern varje dag. Det var bara det att vi tyckte att mjölken var lite tunn - och vår laktometer (ett graderat "flöte") indikerade att ca hälften var vatten. Visserligen är hon en vattenbuffel, men det finns ändå gränser. Nu var frågan hur vi skulle kunna göra mot denne vänlige gamle man som redan blivit kompis med John. Vilket skulle vara värst - att anklaga honom för att späda mjölken eller hans enda buffel för att ge tunn mjölk? Jag försökte två gånger säga att "det räcker om vi får lite mindre" - vi fick ofta drygt en liter - men det påverkade inte tjockleken.
Så när månaden var slut såg vi oss nödda att säga att eftersom barnen tycker så mycket om komjölk (det gör de i Sverige) så skall vi försöka få tag på det, med löfte om att återkomma om vi inte hittar det.
Nu står vi därmed utan hemleverans. Förutom John vars leveranser från husets egna lilla ko fortsatt utan incidenter.
Obs! Buffeln på bilden har inget med artikeln att göra.
För att lämna kåseriet kan jag berätta att landets nya budget offentliggjorts, men då vi inte får bli för politiska här på bloggen överlåter vi analysen åt BBC.
Vär vår familj bodde i KTM 87-90, var det samma diskussioner. Vi diskuterade med vår mjölkman att vi stoppa i vårt egna vatten istället, vilket inte hjälpte. I slutet gick vi mest över till pulver. Samtidigt, när jag pratade med CFRL (motsvarigheten till SLV) så de att det största fusket i Nepal var med kryddor. Detr var då, men kanske är det smma nu. Den största livsmedelsskandalen som diskuteras just nu (från Asien), är fusket att i kinesiska mjölkprodukter blanda i industrikemikalien melamin, för att få upp proteinhalten. Eftersom det även har hamnat i mjölkersättningsprodukter, så har ett 10-tal spädbarn dött och ca 50000 blivit dåliga i Kina. Nestle produkterna verkar ha klarat sig, men även Arla relaterade mejerierna i Kina har drabbats. Har nu börjat sprida sig till andra livsmedelsprodukter från Kina som har mjölkprodukter i sig. Fås se hur länge detta varar!