Vad klockan är spelar ingen roll i skymningslandet

publicerat i Allmänt;

 


Söndagen 29 november, Pernilla skriver

I fredags blev det äntligen av att gå till den lågkast-by som vi planerat i flera månader. Två timmars vandring i vackert landskap på slippriga stigar och sedan nådde vi (Therese, Jack, Bikram & jag) den lilla byn Pakhandi, där lerhusen stod tätt då det var stup på båda sidorna om platån den stod på. Barnen kom glatt springande, de äldre bärandes på sina småsyskon, hälsade namaste och undrade om vi kom från Amerika. "Nej vi kommer från Tansen" sa vi och de fnissade.

  

Vi gick först hem till en kvinna och åt medhavd matsäck, pratade och bad tillsammans medan hennes sonhustru handskurade gårdsplanen med lera och buffeldynga. Sedan samlade vi alla barn; sjöng, pratade med dem och delade ut ballonger. Flera skuttade sedan med oss och ropade kom snart tillbaka. I byn finns ca 80 hushåll och de flesta är fattiga. Alla i byn är lågkast och även om synen på kastsystemet förändras, ses de ofta ner på av högre kaster. Flera hushåll hade en get och en bit land att odla på. De som hade lite bättre ställt hade en buffel också. De odlar bl a ris, potatis, majs, senapsfrö (till olja), grönsaker, och så finns fruktträd med banan, mango och papaya runt omkring. Fascinerande hur de mitt i enkelheten är mer eller mindre självförsörjande, de som har råd att ha djur behöver inte gå intill bazaren så ofta, det mesta de behöver finns på gården eller hos grannen. På hemvägen slogs jag av hur lite av det vi tror vi behöver, vi egentligen behöver.


  
Sedan har vi firat advent! I fredags kväll var våra goa nyfunna vänner Jakob och Therese här på saffransbak och sen åt vi trattkantarell-crepes, hallonmousse (Ekströms) & lussekatter i stearinljussken med änglaspel- (tack Råsbergs) musik. I lördags blev det dubbla adventsgudstjänster; nepalikyrkan kl 10 och English service kl 16 med efterföljande middag & go’ teamgemenskap. Tjejerna älskar lördags-em på guesthouset, sticker ut och leker med sina kompisar direkt efter maten och är sedan svåra att få med sig hem i mörkret…

Jag har under dessa 2 veckor, förutom att jobba med mina kursförberedelser, även gått en intensivvårdskurs ledd av en sjuksköterska från Australien och lärt mig att vårda en patient i respirator. Otroligt bra kurs och nu är jag mer redo att vaka över ormbitna patienter i intensivvårdsrummet (kanske inte kan tillgodoräkna mig det som en svensk IVA-VUB men ändå...)

Imorgon startar min egen kurs igen, kommande vecka är det neonatal omvårdnad och återupplivning av nyfödda som gäller!

 Mer buffelmjölk, papayaträd, tuppar & pratstunder åt folket!

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av annalena:

Vilken mysig första advent...lussekatter, vad gott. Kul att läsa om era äventyr. Själva så spenderade vi första advent vid poolen.

2:a kommentar, skriven , av Elisabet Eknor:

Hej!

Ooooooooooo....vad ni har det HÄRLIGT!!!

Själv har jag tagit lärdom av dig o utövat avledning till en vaccinationsspruterädd elev idag.Såg hur du blåste såpbubblor för dina små patienter när det var jobbigt för dem.Tänkte...avledning...började sjunga en engelsk sång med henne....och vips så var det gjort som mamman o hon hade kämpat LÄNGE med....TACK för tipset!!!!

Ha det så GOTT!!!TÄNKER ofta på er!

KRAM!!!!

3:e kommentar, skriven , av Birgitta och Karl-Olof Eriksson:

Oh, vad roligtatt läsa om ert intressanta liv. Av olika anledningar har vi ej kunnat läsa på länge. Har också försökt att maila men får ej iväg detta! Hoppas att kunna åtgärda det snart.

Må så gott - hela familjen!

Kramar från oss/gm Birgitta

4:e kommentar, skriven , av Daniel Råsberg:

Wow, tänk att vi bidragit till ert julfirande. Visst är det intressant ändå när man kommer till människor som är självförsörjande att se hur väl ett sådant liv kan fungera. Ha det gott i adventstid

Daniel o Malin

5:e kommentar, skriven , av Jonas:

Hej! Trattkantareller - torkade eller växer de små rackarna i Nepal (under diskbänken?)?

Roligt att se och höra er på skype i kyrkan i förmiddags - märket i pannan syntes riktigt bra Otto (eller var det bitfel?).

Var i Örebro igår, vi hade stämt träff med Jirenius. Hustrun och Liselott såg till att öka omsättningen hos stadens konfektionsaffärer medan jag och Tomas vallade runt barnen. Det blev en mäktig trippel: Tekniska kvarnen, McDonalds i Västhaga och därefter Lek- och buslandet. Det är märkligt vilken attraktionskraft som finns hos softbollkanonerna (fast jag hade nog själv varit en ivrig användare om jag vore sisådär 34 år yngre…provade och det var faktiskt lite småkul även för en förtis).

Må gott, i stort och smått! (vilken överhurtig hälsningsfras som bara kom till mig! It’s a gift...)

/Jonas



6:e kommentar, skriven , av Lotta:

Oh, vad jag saknar er! Att läsa era inlägg är mat för själ o knopp. Respekten för er bara ökar. Jag tackar Gud att ni finns och att ni ägnar era liv åt att hjälpa fattiga. Tacksamheten o glädjen mitt i alltihopa som era barn kan uttrycka så fint är helt enorm. Kramar till hela familjen, inklusive kaninerna!

7:e kommentar, skriven , av Per Zetterberg:

Det är sant att det är mycket man egentligen inte behöver. Vi har många skapade behov runt omkring oss, men en sak man verkligen behöver är en ögonfransböjare eller hur Pernilla ;)

8:e kommentar, skriven , av Pernilla:

Ögonfransuppböjare, absolut!! :)

Kommentera inlägget här :