Måndagen 24 oktober, Pernilla skriver
Nej nu måste vi lägga in ett nytt inlägg snabbt, blir ju livrädd varje gång jag öppnar bloggen...Tyvärr hade nog vår ormvän en fru/man, han sågs straxt nedanför vårt hus igår. Hoppas att han snart går i ide, börjar bli kallare nu.
Veckan har gått fort! Jobbade på barnavdelningen i tisdags, 61 inneliggande barn på 50 platser. Sjuka barn, oroliga föräldrar, irrande besökande, syrgas cylindrar & sjukhuspersonal högt och lågt. Sedan fortsatte ormtemat då en 5-årig pojke natten till i onsdags blev biten av en av Asiens giftigaste ormar, en krait, i sömnen. Familjen tog honom genast de 2 timmarna till Tansensjukhuset och otroligt nog slutade pojken andas bara 10 minuter efter ankomst till akutmottagningen. Han har, paralyserad av giftet, legat i respirator på intensivvårdsrummet sedan dess. Jag har jobbat 2 pass hos honom och det är rörande att se de anhörigas omsorg och hur de stöttar varandra, ca 15 personer ur släkten på sjukhuset som turas om att sitta honom. Ofta räcker det med 2-3 dagar i respirator och vi är nu på 5e dygnet så det var en hög giftdos han fick. Idag har han börjat röra tungan litegrann, ett gott tecken. Så vi hoppas och ber!
Så måste jag berätta också om ett fantastiskt besök vi gjorde i tisdags kväll.
I februari-11 skrev jag om de tre barnen Sani, Bina och Sujal, som vi fann utanför hemmet, eländigt smutsiga och hungriga. Pappan var alkoholist och modern i utlandet sedan många år så med pappans tillåtelse fick de först bo på Nutr rehab center då de var så undernärda och sedan har de bott hos en familj i kyrkan. De har verkligen blomstrat- gått upp i vikt, börjat prata mer och har nu börjat skolan också. Så kom mamman hem för några veckor sedan, till vår överraskning! Till en början var hon lite misstänksam mot familjen barnen bodde hos, trodde de inte skulle lämna dem ifrån sig. Men då hon förstod att det var för att tillfälligt hjälpa blev hon lugnad. Efter att nu ha hälsat på och sakta lärt känna barnen igen har de nu flyttat till ett nytt litet lerhus och bor ihop som familj!
Att hälsa på dom var helt fantastiskt! Barnen var hela, rena, glada och pratsamma och fadern, som oftast då jag träffat honom varit smutsig och alkoholpåverkad var nykter, hade rena kläder och var lugn och glad. Han sa att han bestämt sig för att inte dricka mer, att han nu ska ta hand om sin familj. Rummet var litet, ca 8 m2, en säng, en liten byrå och en liten eldstad i hörnet. På tidningspapper låg potatis, tomater, vitlök och en halv pumpa och på en hylla låg barnens kläder prydligt ihopvikta. Med mycket värme i hjärtat lämnade vi familjen och gick hemåt i den ljumna kvällen.
Hela familjen oktober-11
Nu ser vi mycket fram emot besök familjerna Odenmarck & Rejlers ankomst ikväll. Efter 2 dagar i Tansen åker vi på torsdag till Pokhara för att tillsammans gå Annapurna Basecamp trekken (4100 m)! :)
Åh, vad fantastiskt att höra om den familjen du berättade om Pernilla. Man blir glad och varm i hjärtat. Tänker samtidigt på alla barn som får omvårdnad och kärlek av er på sjukhuset, tänk till vilken enorm välsignelse ni får vara! Glad för er, önskar er allt gott! Kram Maria m fam.