Familjen Ardebys webbdagbok

 

Sitter i värmen på Goshen guesthouse och räknar hur många personar jag egentligen mött under dagarna i Kathmandu. Och får ihop det till att jag haft möten med 18 olika personer (förutom alla de som jag bara hälsat på) under torsd, fred, månd och tisdag.Så kanske är det inte så konstigt att jag känner mig helt utmattad. Hade tänkt att blogga några rader varje dag, men har varit så många turer hit och dit att om jag hade gjort det hade ni nog också blivit utmattade....

 

Jag och Sr Bindu, Unicef, mötte med vice direktören (hade velat träffa den nya direktören men han var inte där)  på Child health division och han var, som ryktet sa, inte alls positiv till PNC. Han tyckte att sjuksköterskeutbildningen skulle stärkas istället och han tycker att PNC är för lång och skulle kosta för mycket pengar. Är bara det att det är först då sköterskorna jobbat med barn ett tag som de riktigt kan tillgodogöra sig de nya arbetssätten och dessutom är de de äldre sköterskorna som jobbat länge som behöver PNC allra bäst.

 

Då vi, igen, mötte Mr Deo, direktören på NHTC, bestämde han att vi innan vi kan ha workshopen, behöver ha ett möte med de inblandade direktörerna på statliga sidan samt några barnläkare för att ta ett beslut om ifall PNC är viktig för Nepals sjuksköterskor eller inte. Jag hade hoppats på att det mötet skulle kunna ske under början av veckan, men det blev lagt tills på fredag. Så idag kom meddelandet att Generaldirektören ska åka ut i fält på fredag och kan inte mötas...så när "förmötet" nu blir är ingen som vet. Imorgon har vi dock fått en halvtimme för att möta den nya Child health direktören, Dr Tara - jag och en av barnläkarna på Patansjukhuset. Men alldeles nyss ringde den doktorn och meddelade att han är så upptagen imorgon så att han inte kan. Så, som så många gånger förr, är jag ensam mot de stora männen.

 

Som tidigare under PNC äventyren, har de positiva mötena varit de med barnläkare och sjuksköterskor, som alla är eniga om att det är ett stort behov av PNC. Både Kanti och Patan- sjukhusen säger att de vill köra kursen för sina sjuksköterskor. Är bara det att allt är lättare om kursen är statligt godkänd först.

 

Mötte igår och idag också Sr Sunita och Sr Basanti, som jobbar på Kanti och som gick den sista PNC batchen i Tansen. Dom är så otroligt goa och hjälper till att ordna möten med olika personer genom sina kontakter och har också varit med på några möten. De är också väldigt motiverade att starta en PNC på Kanti. Och de vill vara med och dansa stridsdans utanför NHTC! Kanti-änglar kallar jag dem :)