Våra tre barn har hela tiden varit positiva till adoptionen och längtat efter sin lilla syster. Men att de skulle bli så kära i Juni och hon i dom hade vi nog ändå inte riktigt vågat hoppas.
Att se kärleken mellan dom är bland det vackraste jag vet.
Att stå och räkna i kurragömmaleken och kika lite mellan fingrarna för att se John hjälpa en fnittrande Juni ner i en sportbag för att gömma sig...
Att höra hur John och Juni skrattar och skrattar och se hur Juni försöker få John att sova i soffan, men han studsar upp igen, gör sittups, och hon fnissar och ropar "nää Jååhn"
Att höra Juni springa upp för trappen, ropandes "Ida, Idaaa", höra henne öppna dörren och Idas "hej gumman, kom in! Ska vi räkna på mandarin?"
Att höra Ida och Juni sitta och sjunga och prata på mandarin inne på Idas rum samtidigt som Ida målar Junis naglar...
Att se Junis lycka då hon får klättra upp i Moas säng och sen ligga och titta på foton på kameran tillsammans med Moa.
Då Otto skulle upp på vinden frågade han Juni: "Vill du följa med pappa upp på vinden eller vill du vara lite med Moa?"..."Juni vill va mycke med Moa". :)
Att efter att ha plockat undan kvällsmaten hitta Juni inkrupen i Moas famn, pratandes om hur det var i Taiwan...."Vi sitter här och pratar om livet" sa Moagoa.
Att se Johns stolthet inför kompisar, och höra honom berätta om hur bra Juni är på att spela fotboll, även om vi fick veta i en av rapporterna innan att hon inte kunde sparka boll alls...
Att se Idas glädje över Juni då hon kommer hem från en lång skoldag, hur hon alltid tar sig tid att krama, gosa med och SE henne innan hon går upp till sig.
Att efter ett tag fatta att Junis iver att ta på sig röda långstrumpor och sedan knöla ner papper i dem var att hon ville ha precis som storebror- fotbollsstrumpor å benskydd :)
Ida: "Juni vet du om att Johan och jag är tillsammans"? -"Ja...ååå Juni!"
Juni har dansat in i vår familj som en liten ängel och våra hjärtan är fulla av tacksamhet!
Ljuvliga goa spralliga Juni o sååå fina Ida Moa John är med henne
Vilken glädje😘💕🤗