I torsdags morse för 1 v sen var hon pigg och glad, hon badade och busade efter att ha druckit välling på morgonen. Vid 9.30 blev hon plötsligt frusen- frossade och skakade så att hon inte kunde prata, kräktes och blev alltmer allmänpåverkad. Tillslut svarade hon inte och under ca 5 sekunder var hon helt okontaktbar. 1,5 timme efter att Juni insjuknat var vi på barnakuten - åkte sjukresetaxi - och jag är så tacksam över att vi har nära till sjukhus! (Osannolikt nog skulle jag föreläst om att bedöma sjuka barn kl 13, fick nu uppleva hur SVÅRT det är att bedöma sitt eget barn)
På barnakuten blev Juni snabbt omhändertagen av mina fantastiska kollegor; fick nål, prover togs, hon fick iv antibiotika och blev inlagd på avd 12. Där var hon fortsatt slö och dålig, men efter att ha sovit länge och fått dropp, blev hon lite piggare. När Ida, Moa o Otto kom och hälsade på vid 20-tiden satt hon upp en stund och berättade om allt hon varit med om och visade det fina mjukislammet, en ring och lilla Tummen som hon fått.
Efter en lugn natt var hon på fredagsmorgonen feberfri och sugen på frukost - helt otroligt så snabbt det vände - med hjälp av antibiotika och förbön! På lördagen då vi fick beskedet att det växte pneumokocker i blododlingen var flera av läkarna förvånade över hur fort hon blivit frisk. Vi fick ändå gå hem och jag gav iv antibiotika var 8:e timme. Men tyvärr höll inte infarterna så länge, vi fick komma in till avd 12 och få nya två ggr. Juni tyckte det mesta med sjukhuset var spännande, hon älskar plåster & mediciner men att bli stucken var jobbigt, trots avledning med dockor o såpbubblor. Men det ledsna gick fort över. Hon gillade verkligen vårt noshörningsrum, speciellt att hissa upp och ner sängen, titta på Pippi och tillverka halsband av fina pärlor :) Att vara orolig förälder istället för sjuksköterska var en nyttig upplevelse, men mest positiv- vilka underbara kollegor jag har, som verkligen mötte Juni där hon var!
Igår avslutades antibiotikakuren, bakterierna i blodet är utrotade, hurra!! Och vi har fått nytt perspektiv på vad som är viktigt i livet....allt kan förändras så fort. Outsägligt tacksamma över att få ha en sprallig och glad Juni här hemma igen!
Men nallen Chongchong är fortsatt sjuk, får intensivvård i hemmet; injektioner, dropp, bandage, SaO2 mätning, temptagning- Juni vårdar honom ömt, det första som sker på morgonen är att hon trär på sig de för stora handskarna och ger Chongisen sin spruta :)
Ja Ojojoj vilken rädsla innan det vände o sååå ljuvligt nu när hon leker sjukhus o nallar o dockor behandlas😘